Nu i sluttampen av bygget är det rätt många smågrejer som ska på plats innan det är dags att att limma ihop kajaken. Linfästen, clamcleat, fotstöd och små hållare för luckor, packnät mm. Den här gången behövdes det även fixa en skål för kompassen.

Form

Clamcleat

För att reglera skäddans läge har jag en infälld clamcleat på vänstra sidan av sittbrunnen. Försänkt, för att som alla beslagen vara så lite i vägen som möjligt, och på vänster sida, för att kunna hålla styrhanden kvar på paddeln när jag justerar. Dessutom sitter den lagom långt fram, så att knätet inte riskera att ligga emot.
Den här lösningen har jag haft på nästan alla kajaker och så här går jag till väga:

- Först en form i cellplast.
- Sen gjuter jag skålen i glas och kolfiber, lossar och snyggar till.
- Såga ner clamcleaten i lagom storlek. Brukar behöva kapas i framkant och en liten bit där bak.
- Tejpa in allt och bygg upp formen med pappbitar. Glöm inte att tejpa för öppningarna på clamcleaten ordentligt. Brukar dessutom rulla en smal cylinder bakåt, dels så att clamcleaten hänger stadigare, dels så jag vet var jag ska borra hålet där bak sen. Mycket viktigt är att själva clamcleaten hamnar i rätt nivå – ligger den för låg kommer snöret inte att greppa sen.
- Gjut in allt i en blandning av epoxi, förtjockningsmedel och svart pasta.
- Nu kommer lite pill att få bort all oönskad epoxi igen.. Lossa all tejp och slipa fram, bak och ovansida. Med en liten fil el dremmel, kan man sen öppna upp ovansidan, och till sist borra ett hål för slangen i bakkant-
- Kolla att slangen passar, snöret löper fritt och nyper när du drar det bakåt.
- Till sist limmar du bara glas o kolfiberformen på plats. Själva clamcleaten tar man sist när kajaken sitter ihop.

När kajaken är klar drar jag igenom snöret, ända fram till första linfästet, igenom en liten cordögla (justera så det blir lagom motstånd) och sen tillbaks till clamcleten. Här fäster jag allt i en rund plastkula som är lätt att greppa. Anledningen till att snöret görs extra långt är att man då kan dra ut skäddan och byta cord utan att linan försvinner ner i hålet..

Gjuta in clamcleat

Färdig

Insida

Utsida

Linfästen

Linfästena görs också nedfällda, lite mindre pyssel men desto fler i stället – jag har en hel del fästen på däcket.. För att kunna dra en rejäl säkerhetslina runt hela kajaken, ovärderligt vid räddningsövningar, samt en massa cord för att fästa reservpaddel, hel på framdäcket eller delad där bak, pump, karta mm.

- Gjut de små plastkopparna. Det går ju åt några stycken så jag brukar börja i tid och sen ta ett varje gång jag plockar fram väv o epoxi. Mer info om plugg och själva gjutningen finns här..
- Mät noga var alla hålen ska vara på däcket och såga upp.
- Passa in kopparna en och en, lite pilligt beroende på hur noggrann man är..
- Borra upp och placera stålpinnen på plats.
- Limma fast med tunn epoxi först, så tränger det in ordentligt i träet och runt pinnen.
- Lägg förtjockad epoxi runt och sen ett lager fiber ovanpå.
- Slipa jämnt och ett sista lager epoxi.
- På utsidan jämnar jag till kanterna och sen lägger jag ett lager glas ovanpå. Lättast är att göra det samtidigt som relingen ska snyggas till – precis vi linfästena lägger du en bredare remsa bara.

Linfästen

Plasta in

Utsida

Jag har haft samma linfästen på alla kajaker sen 2005 ungefär, bara några fler varje gång.. Anledningen till att jag kör med samma prylar hela tiden är naturligtvis att jag tycker de funkar, för mig och min paddling. De här linfästena är lite tidskrävande att göra men funktion är mycket bra:

- De är starka. Håller för räddningsövningar och att lyfta fullastade kajaker i.
- De tål användning, under lång tid. All nötning sker mot rostfritt stål och många lager kol och glasfiber.
- Du kan dra flera linor eller cord igenom dem.

Ända nackdelen jag kan komma på är att stålet kommer att rosta, nångång.. Särskilt under epoxin kan det börja krypa konstigt nog. Jacob har testat titan och jag vet det finns i kolfiber också. Nästa gång då..

Har sett en hel del andra lösningar men de faller, enligt mig, nästan alla på en eller flera av punkterna.. De håller inte för det de är gjorda för – wtf.. De tål inte nötning – bara epoxi utan väv är mjukt och ändträ suger vatten som en svamp.. Du kan bara dra en lina genom varje hål – ok om man gillar ost kanske.. Gemensamma nämnaren brukar dock vara att de går fort att göra. Och visst, prioriteringarna är olika – själv föredrar jag att bygga lite långsammare för att i stället kunna paddla något fortare..

Små fästen

Övrigt

Dessutom brukar jag gjuta en del småfästen, typ till snöret som håller luckorna och sånt. Enkla att få till och på plats, och snygga ifall nån skulle kolla i skotten..
Fotstödet är kombinerat skott, passar 185 cm ungefär, och görs i 4 mm plywood. Lite cellplast bakom för stadga och sen väv på båda sidor. Fäster i däcket först eftersom det lättare att lägga remsor i nederkant sen när man limmat ihop allt.
Den här gången fick jag fixa en potta till kompassen också. Gjuta (ta en ballong och blås upp till lagom storlek t ex), limma på plats och sen några pluttar som man drar skruvarna i.

Plats för kompass

Klar att limma ihop..

Nu börjar de sista bitarna äntligen falla på plats och allt är nästan klart. Knästöden är kvar men de är på gång och kan sättas dit efteråt..
I går kväll gick jag över kanterna med epoxi en sista gång för säkerhets skull, trist om man missat nån fläck längst in. Så nu borde det bara vara att limma ihop den då..

/ Ulf

På alla mina skäddakajaker har jag haft samma system med cord och snöre i stället för vajerjustering. Första varianten var något klumpigare och aningen för tajt så den kärvade en del i början. Men med lite slipande så lirade det ok och den sitter fortfarande kvar, 10 år senare. Den nuvarande modellen är något utvecklad, både i material och utseende, och funkar bättre. Fortfarande lite pysslig att få ihop men väl på plats är den smidig, hållbar och mycket lätt att använda.

Funktion

Jag är inte så imponerad av de flesta skäddalösningar på marknaden, en del funkar visserligen hyggligt om man är försiktig med dem, men många är riktigt dåliga. Allt i från vajrar som lätt kärvar, kinkar, delar som är svåra att byta/reparera, onödigt komplicerade delar (hydraliska skäddor..?), klumpiga (skäddan är 5 mm tjock men boxen är 4-5 cm bred..), glappar, olika plastsorter i kajak och skäddabox vilket gör det omöjligt att få en bra tätning/fastsättning, osv. Har även sett en del hemmasnickrade varianter, genomgående med linor på däcket, dubbla snören, vridreglage, fotmanövrerad mm, men inget som jag själv skulle vilja ha. Så det blev till att plocka fram tänkarkepsen och fundera några varv till..

Min skäddalösning

Önskemålen var:
- Bra skäddafunktion, alltså: Placering – inte för långt bak på på kajaken. Form – smal, NACA-profil. Funktion – stort justeringsområde och med så lite turbulens som möjligt.
- Stark och hållbar, alla utsatta kanter bör inte bestå av trä utan många slitlager plast.
- Få rörliga delar.
- Om man paddlar på något, alt lägger kajaken på land, ska skädda inte ta skada och helst bara fjädra tillbaka.
- Enkel att justera, med en hand, med handskar på.
- Inget skröfs på däcket.
- Lätt att underhålla, byta cord och/eller lina, även på tur.
- Helst inga metalldelar (rostfritt finns inte, det är bara frågan om hur fort det rostar..).

Typ enkel & idiotsäker (nja, någorlunda i a f..). Och det mesta fick jag nog med, mer eller mindre..

Träkärna

Skäddan

Den knepigaste biten att få till är egentligen själva skäddan, när den är färdig löser sig mått och arbetsgången med resten mer eller mindre av sig själv.. Så här går det till, ungefär:

- Utgår från en bit 4 mm plywood som jag sågar ut något mindre än den färdiga skäddan, se på bilden.
- Tunnar ut baksidan och rundar framkanten, till en lagom vingprofil.
- Sågar ut de två små bitarna i bakkant som ska vara lösa sen, plastar in dem (en bit plastpåse, ballong eller något annat epoxin inte biter på) och en liten klutt smältlim och placerar de på plats igen. Lite pyssel här, tänk på att de ska gå o peta bort sen.
- Sen ska hela skäddan kläs in i lagom antal lager, typ 2 kol och 3-4 glas. Brukar ha lite tjockare i bakdelen eftersom man tar bort träkärnan här. Lättast är att pensla på lagerna ett och ett på ena sidan, vända på allt och sen vika över ett lager i taget runt framkanten. Så får man en tajt passform. Väter man ut allt på en gång innan man viker ihop det är det lätt att träkärnan glider lite i mitten.
- Lägg plast runt allt och kläm ihop ordentligt.
- Dagen efter sågar man sen ut skäddan, den riktiga formen, och petar bort de inklämda träbitarna.
- Borra upp alla hålen och putsa kanterna.
- Som avslutning brukar jag lägga något slitlager väv i själva axelhålet (troligtvis inte nödvändigt) och pensla epoxi på alla exponerade träytor.

Om allt funkade ok ska du ha en tunn, från 4-6 mm, extremt stark skädda, i rätt vingform, med gott om slityta i fram och bakkant och ett spår där lina och cord kan löpa fritt (själva fastsättningen sker genom en enkel knut..).

Det bör finnas en skädda där inne någonstans..

Något senare

Extrahål

Skäddabox

Box

Boxens form anpassas så att skäddan får lagom glapp runt om. Även här kör jag med 4 mm plywood som jag klär in med glasfiber innan, dubbla lager på insidan. Kanten runt är rätt enkel att göra men den nedersta biten kräver lite mer finlir. Ett 5 mm hål tvärs igenom och en 10 mm försänkning halvvägs, så knuten inte sticker ut från botten. Till axeln funkar en bit paddelskaft bra, hållbart och sprider belastningen över en större yta. Slangen är en vvs-anslutningssslang från Clas O, med färdig metallkoppling (mässing och rostfritt) och exakt rätt längd – 2 m. Aningens tjock men enkel att fästa och nästan omöjlig att böja sönder när man packar sen.
Justera tjockleken på boxen så att du får ca 1,5-2 mm fritt spelrum runt skäddan och limma ihop allt. För att minska glappet brukar jag klämma dit en skiva av tjock, mjuk, fetplast (typ från små mat/godisburkar) på varje sida sen när allt är klart.

Halvklar

Helklar, på plats

Montering

Mät upp och såga ut hålet i botten. Placera boxen så att skäddan hamnar precis innanför bottenkanten när den är fullt indragen. Limma fast med tjockad epoxi, hålkärl och två lager väv. Utsidan på botten jämnas till och 2-3 lager väv även här. Som avslutning brukar jag gjuta ett stöd i kolfiber. Busenkelt – fila till en plugg i cellplast, lagom lager plast, snygga till och limma fast. Snabbt, hållbart och inget efterjobb.
Skäddan monteras sen när allt är lackat och klart. Ett snöre till clamcleaten, som drar upp och en cord, som drar ner. Plättlätt..

Undersidan

Kolla skäddans läge

Som sagt, skäddan kräver lite precision vid själva bygget men sen funkar den smärtfritt och är enkel att justera. Brukar byta ut corden var 2-3 år för säkerhets skull och ibland blir skäddan lite repig i nederkant, men annars är den i princip underhållsfri. Den kan kärva ibland, man kan få in grus eller om man drar upp akter på en sand eller dystrand, men det går oftast att pilla ut igen. Ungefär som de flesta skäddor. Borde egentligen montera ett kort snöre i hålet längst bak men det har aldrig blivit av..
Den enda nackdelen jag kan komma på är att den nog blir lite ledsen om man backar på något i full fart. Borde kunna åtgärtdas med en annan form på akterkanten (så att den trycks inåt i stället, blir dock inte lika snyggt..).

Den har använts i över tio år och rätt många mil, och jag kommer antagligen köra vidare på samma modell om, gud förbjude, det skulle byggas igen..

Det blir bilder på clamcleaten också sen..

Lite mer från de tidigare byggena som vanligt..

/ Ulf

Efter att sargen sitter på plats brukar jag fortsätta direkt med sitsen, den är rätt enkel att göra men ska ju fästas i bakkant mot däcket och även integreras med själva sargen också. Jag har gjutformen från de tidigare kajakerna och även om den behöver putsas upp och repareras en del mellan varven spar det mycket tid.
Sitsen är nog en av de delarna det fuskas mest med tyvärr, dessutom den som får störst konsekvenser. Sitter du inte bra blir det inte mycket paddlat. Det är nog ganska vanligt att man väntar till slutet med sittlösningen och då har man ofta inte tid, ork eller lust att få till en riktigt bra variant. Det får bli en dyna eller liggunderlagsbit direkt på botten, i bästa fall en snabbtillverkad sits i skumplast. Utan ordentlig utprovning av höjd, avstånd och sittvinkel, eller paddling för den delen..

Plugg

Första gången jag gav mig på att få till en integrerad sits, alltså sits och skott kombinerat, var precis när Skim hade släppt sina kajaker. Jag var lite imponerad av lösningen men tyvärr satt jag inte riktigt bra i den. Lågt fördäck gjorde att benen klämdes fast under knästöden och det blev för tajt.
Så jag tog min lösa skumplastsits, som hade funkat bra i ett år, och tejpade fast i botten på Corsaron som jag höll på med då. Byggde upp rygg och sidor med massor av tejp och sen på med gips och remsor. Efter en del pyssel, mycket spackla, slipa och polera, fick jag ihop en bra plugg att gjuta av. Tyvärr snålade jag lite med släppmedlet (en av de viktigaste saker man lär sig i n t e spara in på..) så den fick hackas loss efteråt. Inte roligt alls.. Men resultatet vart ok och jag satt bra. Och nästa gång var det bara att gjuta av och göra en riktig form i glasfiber, ca 4-5 lager. Lagom tjock för att hålla formen men mjukare än själva sitsen, så det går att bräcka loss den sen.
Hittar du en sits du trivs med så spar man mycket jobb om den går att gjuta av direkt. Men testa den ordentligt först. Det är inte alltid den som är skönast efter 15 minuter som funkar bra efter 8 timmar, eller ett år.. Jämför gärna med cykelsadlar eller bilsäten, det är inte alltid de mjukaste som är bäst i längden..

Gjuta

Gjuta

Ibland kan det behöva fixas lite småsprickor och sånt men sen är är det bara att polera upp pluggen ordentligt och pensla på släppmedel, ca 3-4 ggr, minst.. Klipp ut ordentligt med glas och kolfiber och se till att ha några hela bitar att börja och sluta med.
Brukar börja med ett lager glas närmast pluggen, det är enklast att få att följa formen och komma in i hörnor och veck ordentligt. Nästa lager blir kolfibern och här bör man vara lite petig och försöka få den att ligga snyggt, det är ju den som syns sen. Sen varva lager, ca 6 totalt. Avsluta med en hel bit glas så får du en jämn yta ytterst som inte smutsar så mycket när du slipar.
Kör mest med en tunn skumroller och använder bara en liten pensel för att komma in i hörnorna.
Dagen efter bräcker man loss sitsen försiktigt och putsar kanterna. Den är fortfarande ganska mjuk så ta det lugnt..

Färdig sits

Inpassning

Montering

Det kan vara lite knepigt att få den att passa ordentligt men enklast är att börja i ovankant. Först kapar man till rätt bredd. Sen är ju däcket bara svagt välvt så jag fortsätter med att plana ut ovankanten på sitsen. Nu kan man ganska lätt runda hörnorna och få den att matcha kanten på sargen. Spänner fast den med spännband och en hel del passbitar för att få så tajt passning som möjligt, innan jag punktar fast den med en tunn sträng snabbepoxi. Framkanten fixar man genom att ta närmaste spant och klämma fast som mall. Prova ofta för säkerhets skull..
När allt känns ok fäster jag den med smala glasfiberremsor på insidan, från ca 1 cm och uppåt, ungefär 4-5 lager. Det blir ju en del påfrestningar här och jag vill slippa alltför många remsor på framsidan.

Fästa

Förstärkning akterdäck

Passade samtidigt på att fixa lite förstyvningar under akterdäcket. En enkel metod:

- Ett lager tejp som skydd.
- Tunna v-formade lister i cellplast, smältlimma fast.
- Mer tejp.
- Pensla på släppmedel.
- 4-5 lager kol o glas.
- Bräck loss och putsa kanterna.
- Rugga upp ytorna och limma fast med förtjockad epoxi.

Man hade nog kunnat limma fast tunna trälister också, alternativt plastat in cellplastlistena direkt. Men det hade blivit mer slipning och inte lika snyggt. När nu någon stoppar huvudet i skottet..

Glas & kol

Klart

Sits färdig

Bara knästöd och skott kvar..

Nu är sitsen klar och det ska bara några tunna remsor på insidan, mot sargen också.
Det är visserligen lite jobb med att gjuta sitsen men när den väl är gjord är det ganska enkelt att få den på plats. Den är smidig att sätta sig i, lättskött, inget som kan lossna eller trassla in sig, du tömmer kajaken på ett kick och viktigast av allt, jag sitter mycket bra i den. En del kanske saknar ryggstöd eller en liggunderlagsbit i botten men jag tycker det är skönt att slippa, även under 24-timmars faktiskt. Går ganska enkelt att lösa dock, om man skulle vara på det humöret..

Mer info om gjutning och montering från tidigare byggen..

/ Ulf

Nu när de stora delarna, skrov och däck, är klara brukar arbetet fortsätta med flera grejer parallellt. Eftersom delarna oftast kräver lika många moment, som var och en inte tar inte så lång tid, kan man hålla flera bollar i luften samtidigt. Kommer dock att presentera de en och en här, för att göra arbetsgången lite enklare att greppa.
Nästa steg blir sittbrunnen där jag kör med samma variant av kolfibersarg och integrerad sits som jag har haft på de senaste byggena. Sitsen har jag kvar min gamla plugg men till sargen får jag bygga upp en ny form varje gång..

Bygga form

Plugg

Först börjar jag med att grovforma de stående ribborna och runda av topparna för att få en mjuk böj mot den liggande flänsen. Eftersom det är så stor skillnad i hårdhet mellan träet och cellplasten är det enklast att ta det innan. Annars slipar man lätt för mycket på plasten.
Sen sågar jag ut en massa stavar av rosa isolerplast och limmar fast med en dutt smältlim. Försöker forma höjd, bredd och rundhet så nära slutmålet som jag kan. Dels för att få en bra uppfattning om hur den kommer bli, dels för att spara jobb sen – den färdiga sargen är betydligt jobbigare att bearbeta..
Ett lager tunn plast tejas fast runt om som släppmedel och skydd, sen är det bara att köra igång..

Plasta

Plasta

Det går åt en del glas och kolfiber så lättast är om allt är uppklippt innan. Brukar blanda ca 0,6-0,9 dl epoxi åt gången vilket räcker till ungefär två lager. Det tar lite tid att få på plasten så den tar man mer hinner den börja tjockna på slutet.
3 lager kol och resten glas, totalt ungefär 10 lager. Börja och sluta med dubbla glasfiber, smutsar inte lika mycket när man slipar sen. Försök också lägga så lite om lott som möjligt, så blir resultatet jämnare.
Dagen efter kan man oftast bräcka loss allt och grovforma sargen. Men försiktigt, den är fortfarande lite mjuk (vilket gör att du fortfarande har en viss möjlighet att justera formen).

Klart

Putsad

Framkant

Limma fast

Fästa

Sen är det bara att limma fast den färdiga sargen med förtjockad epoxi och fästa den med extra remsor. Brukar börja med insidan där jag rundar framkanten för att inte skrapa i smalbenen lika lätt när man sätter sig ner. Dubbla lager på sidorna och längst fram där påfrestningen är störst. I bakkant kommer sitsen att fästas så där kan man fuska om man vill.
På utsidan är det samma visa men lite pyssligare att komma åt. Även här dubbelt i sidor och fram o bak. Försöker göra det så prydligt som möjligt så blir det enklare att slipa, in under kanterna är inte kul..
Till sist blir det ett extra snobblager med kolfiber, innan allt jämnas till med slipning och epoxi.

Förstärkning insida..

..och utsida

Färdig

Bakifrån

Akterdäck

När allt är klart har man förutom en snygg sarg i kolfiber som matchar lucknedsänkningar och linfästen, en otroligt stark ring som binder ihop för och akterskepp. Sittbrunnen är ju den svagaste delen av kajaken men på det här sättet blir den så pass styv att det inte finns något flex över huvud taget och du kan utan vidare lyfta kajaken i fram och bakkant. Fullastad går det dessutom att förflytta den ensam genom att stå grensle över sittbrunnen och greppa på insidan, mellan sits och knästöd.
Det finns en del som bygger sargen fast på kajaken på en gång men det är inget som jag funderat på. Det går väl antagligen något fortare men är betydligt svårare att komma åt att slipa och få en jämn form sen.

För

Nu vidare mot sits och skädda..

Mer info på gamla byggena som vanligt.

/ Ulf

Lägga väv på insidan av däcket är det sista stora trä & epoxiarbetet och det är skönt när det är avklarat. Så länge allt sitter kvar på spanten är det visserligen hyggligt stabilt men eftersom det är lite jobb med sittbrunn, fördäck och lucknedsänkningar kan det gå en tid innan man kommer åt undersidan. Har man då otur med för stora variationer i temperatur och/eller luftfuktighet kan det lätt bli spänningar i formen. Det mesta går i o f s att lösa med milt våld men det medför en del extra pyssel..

Väv, främre luckan

Det kan vara lite knepigt att separera däck och skrov. Epoxin kan ha limmat ihop skarven och man får försöka skära försiktigt hela vägen runt. Men spanten är ju bara tejpade i skrovet och brukar lossa ganska lätt.
En del sågande runt sittbrunnen innan allt skrapas rent från smält och vitlim. Slipningen gör jag mest med en oscillerande och grov 40-papper men det blir en hel del handarbete ute i ändskepp och längs relingen också. Det brukar dock gå rätt smärtfritt, man har ju vanan inne och det är, förutom precis i sittbrunnen, inte så höga krav på finishen. Se bara till att inte få alltför stora ojämnheter som kan ge luftfickor under väven sen. Och precis som innan är det viktigt att grunda först, ett tunt lager epoxi..

Förstärkningar runt sittbrunnen

Andra strykningen

Vävjobbet går till ungefär som på ovansidan. Först spackla upp hålkärl kring sittbrunnen, lucknedsänkningar och längst ut i ändskeppen. Sen börjar jag med väven runt sittbrunnen och arbetar mig utåt, det tar lite tid men är inte särskilt svårt. Se bara till att inte dra väven för mycket upp mot kanterna för då kommer blåsorna direkt. Rolla mjukt fram och tillbaka, upp och ner längs sidorna och avsluta med att släta bort småbubblorna med en pensel. Jag brukar lägga 160-grams väv ut runt luckorna och 80 grams resten. Spar inte så mycket vikt men den kräver mindre mellanslipning.
När allt är klart lägger jag ett extra lager väv runt mittpartiet som förstärkning. Sittbrunnen är ju den i särklass svagaste delen av kajaken och jag har en del skarvar här.
Som avslutning några remsor riktad kolfiber för att stadga upp lite. Själva akterdäcket kommer jag dock att göra några separata förstärkningar till senare. Efter vi gått Gordon Browns kurs på Tjäröfestivalen har det ju blivit populärt att kunna sitta där och paddla också..

Fördäck

Dagen efter skär man rent överbliven fiber, slipar alla skarvar, snyggar till runt sittbrunnen och lägger en andra strykning epoxi.

Klart insidan

Nu när de stora delarna är klara kan man slappna av lite mer. Grejerna sitter ihop ordentligt och det går lättare att flytta runt prylarna. Dags att börja kika på sarg, sits och skädda..

Mer bilder och text på tidigare byggen..

/ Ulf