Kolfibersarg
19 april 2012
Nu när de stora delarna, skrov och däck, är klara brukar arbetet fortsätta med flera grejer parallellt. Eftersom delarna oftast kräver lika många moment, som var och en inte tar inte så lång tid, kan man hålla flera bollar i luften samtidigt. Kommer dock att presentera de en och en här, för att göra arbetsgången lite enklare att greppa.
Nästa steg blir sittbrunnen där jag kör med samma variant av kolfibersarg och integrerad sits som jag har haft på de senaste byggena. Sitsen har jag kvar min gamla plugg men till sargen får jag bygga upp en ny form varje gång..
Bygga form
Plugg
Först börjar jag med att grovforma de stående ribborna och runda av topparna för att få en mjuk böj mot den liggande flänsen. Eftersom det är så stor skillnad i hårdhet mellan träet och cellplasten är det enklast att ta det innan. Annars slipar man lätt för mycket på plasten.
Sen sågar jag ut en massa stavar av rosa isolerplast och limmar fast med en dutt smältlim. Försöker forma höjd, bredd och rundhet så nära slutmålet som jag kan. Dels för att få en bra uppfattning om hur den kommer bli, dels för att spara jobb sen – den färdiga sargen är betydligt jobbigare att bearbeta..
Ett lager tunn plast tejas fast runt om som släppmedel och skydd, sen är det bara att köra igång..
Plasta
Plasta
Det går åt en del glas och kolfiber så lättast är om allt är uppklippt innan. Brukar blanda ca 0,6-0,9 dl epoxi åt gången vilket räcker till ungefär två lager. Det tar lite tid att få på plasten så den tar man mer hinner den börja tjockna på slutet.
3 lager kol och resten glas, totalt ungefär 10 lager. Börja och sluta med dubbla glasfiber, smutsar inte lika mycket när man slipar sen. Försök också lägga så lite om lott som möjligt, så blir resultatet jämnare.
Dagen efter kan man oftast bräcka loss allt och grovforma sargen. Men försiktigt, den är fortfarande lite mjuk (vilket gör att du fortfarande har en viss möjlighet att justera formen).
Klart
Putsad
Framkant
Limma fast
Fästa
Sen är det bara att limma fast den färdiga sargen med förtjockad epoxi och fästa den med extra remsor. Brukar börja med insidan där jag rundar framkanten för att inte skrapa i smalbenen lika lätt när man sätter sig ner. Dubbla lager på sidorna och längst fram där påfrestningen är störst. I bakkant kommer sitsen att fästas så där kan man fuska om man vill.
På utsidan är det samma visa men lite pyssligare att komma åt. Även här dubbelt i sidor och fram o bak. Försöker göra det så prydligt som möjligt så blir det enklare att slipa, in under kanterna är inte kul..
Till sist blir det ett extra snobblager med kolfiber, innan allt jämnas till med slipning och epoxi.
Förstärkning insida..
..och utsida
Färdig
Bakifrån
Akterdäck
När allt är klart har man förutom en snygg sarg i kolfiber som matchar lucknedsänkningar och linfästen, en otroligt stark ring som binder ihop för och akterskepp. Sittbrunnen är ju den svagaste delen av kajaken men på det här sättet blir den så pass styv att det inte finns något flex över huvud taget och du kan utan vidare lyfta kajaken i fram och bakkant. Fullastad går det dessutom att förflytta den ensam genom att stå grensle över sittbrunnen och greppa på insidan, mellan sits och knästöd.
Det finns en del som bygger sargen fast på kajaken på en gång men det är inget som jag funderat på. Det går väl antagligen något fortare men är betydligt svårare att komma åt att slipa och få en jämn form sen.
För
Nu vidare mot sits och skädda..
Mer info på gamla byggena som vanligt.
/ Ulf
Etiketter: Kol/glasfiber, Sittbrunn
19 april 2012 12:52
Här ligger jag efter på alla plan. Första gången är det svårt att veta vad som syns efteråt, vad som göms och vad man ska tänka på.
För en förstasarg är jag nöjd med min och jag fick loss min igår. Däremot är den inte putsad i ytterkant. Jag tar till mej om GF-förstärkning på in och framförallt utsidan.
/Gunnar
19 april 2012 16:42
Jo det är en del man brukar lära sig efter första bygget.. Dels arbetet, material & metod, dels, om man förhoppningsvis hinner med lite paddling också, vad man prioriterar i själva kajaken.
Mycket av det jag visar här har vuxit fram efter ett antal projekt och rätt många mils paddling, och speglar ju mitt sätt att se på det. Men det är ju också det som är bra med att bygga själv – det finns inte så mycket rätt eller fel utan man gör som man vill. Och är förhoppningsvis nöjd med det..!
/ Ulf
20 april 2012 16:08
Snyggt och prydligt, som vanligt! Har du alltid använt så många lager eller ökat efterhand/erfarenhet av svaj eller sprickor? ”Snobblagret” med kolfiber, lägger du det i halvtorr epoxi först och fyller när det härdat fast eller lägger du du det vått på den färdigslipade sargen? Jag ser på dina bilder att jag skaffat mig ett delikat problem! I framkant har jag en ”snygg” linje mellan däck och sargkant vilket kommer att göra slipandet underkanten nästan omöjligt ;) Men som du säger man lär sig, nästa gång…..!
21 april 2012 09:31
På den första kajaken använde jag mahogny till sargen men det funkade inget vidare. Såg snyggt ut men den fick sprickor precis intill knästöden och fick förstärkas med flera lager glasfiber. Sen jag började med glas/kolfiber så har jag inte haft några problem alls.
Tror att jag alltid har haft ungefär samma antal lager/tjocklek, inget jag kan påminna mig om att jag har funderat på i a f. Dels för styrkan, dels för att bygga lite tjocklek. Så sargen inte äter kapell och blir skönare att hålla i. Däremot har jag gått ner i lager på vissa andra grejer som lucknedsänkningar och sits, som blev starka nog ändå i o m infästningarna runt om.
Snobblagret ligger vått i vått, efter sista formslipningen. Sargen är ganska rundad så det är inga direkta problem att få fäste.
Jag känner igen det där med att det blev lite tajt mellan däck och sarg, ingen rolig slipning. Men den syns o andra sidan inte så mycket heller.. :-) Har faktiskt ökat höjden några mm på de senare kajakerna. Kanske inte så mycket med tanke på slipningen som att det blir lättare att greppa, med handskar, vid räddningsövningar mm.
Jo, man lär sig som sagt, förhoppningsvis, en massa vi varje gång. Som tur var provar man ju en del nya grejer nästa gång och gör nya fel i stället.. Där lär man sig aldrig.. Fast kanske tur det, då hade det väl inte blivit någon utveckling heller.. :-)
/ Ulf