Insida

Med glasfibern enbart på utsidan och obehandlat trä resten är skrovet väldigt känsligt för fukt och temperaturförändringar. Medan det sitter kvar på jiggen är det fortfarande hygglig fixerat och rör sig mest mellan spanten, vågformat. När det sen är lossat blir rörelsen i längsled, antingen rullar det ihop sig vid torr luft eller viker ut sig som ett fat med ökad fukt.
Så det är viktigt att försöka göra klart allt så snabbt som möjligt – har man lite otur här kan det bli en hel del extra pyssel framöver. Och även om du kan justera ihoplimningen med stödpinnar och tvingar sen är det stor risk att få en mutterformad relingslinje om du måste bruka för mycket våld..


Avlyft

Förberedelser

Jag går tillväga så här:

– Lossa alla spanten utom två. De brukar lossa rätt lätt genom att dra loss skrovet närmast relingen och sen försiktigt vicka spantet fram och tillbaka. Om det sitter riktigt hårt kan lite värmepistol mjuka upp smältlimmet.
– Till sist skruvar du bort det två sista spanten från jiggen och lyfter av hela skrovet. Det kan nu stå stabilt på golvet brevid.
– Sätter tillbaka 5 st stödspant (utsågade efter ritningen, inberäknat skrovtjockleken) på jiggen. De riktas in på samma sätt som ursprungsspanten, alltså med hjälp av snöret och vattenpasset.
– Lägg upp kajaken och ta ut de två sista spanten.
– Sätt i stödpinnar på alla spantplatser, för att hjälpa till att hålla formen.

På så sätt får du en exakt och stabil bädd för kajaken att ligga i och du minimerar risken för att den rör sig i onödan. Med felaktiga stöd blir måtten inte rätt..


Smältlim

Slipa

Smältlimmet brukar gå att skrapa loss rätt lätt med en rundad sickel, försök att inte såra träet för mycket bara. Funkar även jättebra att sprätta bort de små vitlimsdropparna. Stävarna kan sitta lite mer, man får försiktigt bända loss, alternativt, om du var för generös med trälimmet, hugga loss med stämjärn.


Stäv


Pensel

Sen är det valfri slipning som gäller. Jag använder en hel del handslip med 40-papper på mjuk kloss, vilket avverkar ordentligt i början. Viktigt att slipa så mycket som möjligt i träets riktning bara, för att inte repa mer än nödvändigt. Occilerande handslip funkar också mycket bra men dammar ganska mycket mer. Det är svårt att få den konkava insidan lika jämn som utsidan men det får inte vara för stora ojämnheter eller sprickor som kan lyfta väven eller ge luftbubblor sen. Tillsist 80 och 120-papper, noggrannast där det syns mest, dvs i sittbrunn och precis under lucköppningarna.
Jag hade också några smala svarta sträck av svart epoxi som som trängt igenom. Rispa upp skarven med vass kniv eller trekantssickel och fyll med träspackel så syns det inte så mycket.
I det här läget kan man också kolla relingslinjen, slipa med långbräda och se att den får en mjuk böj, eller hur du nu vill ha den..
Avsluta med grundning, knappa decilitern epoxi. Mycket viktigt på insidan. Ta även upp på själva relingen, vilken annars kan svälta ut epoxi från kanten sen.


Dags för väv


Epoxi

Glasfiber

Lägga väv på insidan går till ungefär som på utsidan, med några tillägg/undantag..

– När jag har lagt ut väven och klippt till kanterna rullar jag tillbaka ändarna ute i stävarna.
– Fyller längst ut med epoxi/slipdamm/mikroballong-blandning, formar hålkärl och lägger på förstärkningsremsor. Mycket lättare att komma åt härute innan allt blir kladdigt runt om kring, och genom att göra det samtidigt med stora väven kan man försiktigt forma hålkärlet med händerna. Mindre onödig slipning.
– Sen börjar du med stora väven, från mitten, en bit i taget, precis som ovansidan.
– När du kommer fram till ändskeppen rullar du tillbaka väven ut i stävarna. Jag brukar få till några skarvbitar mitt i mellan också, för att underlätta arbetet och spara väv..
– Som avslutning, en extra förstärkningsbit, ca 40 x 60 cm precis där man kliver i sittbrunnen, och några remsor riktad kolfiber. Vet inte om de gör så jättemycket nytta – mer av gammal vana antagligen..

Extra tips:
– Mycket viktigt att inte dra i väven! Rolla fram och tillbaka, inte bara upp mot kanterna, då kommer blåsorna som ett brev på posten..
– Lagom med epoxi! För lite svälter väven och för mycket gör att den kan börja ”flyta” och inte fästa mot träet.
– Vartefter jag blir klar klipper jag av överskottsväven så nära relingen som möjligt. Minskar risken för att väven böjer sig och drar loss från skrovkanten.
– När epoxin har satt sig, brukar ta nån timma, kan du försiktigt och med vass kniv/rakblad, skära korta snitt längs med relingen och sätta tillbaka dina stödpinnar, med en bit plast i mellan förstås.. På så sätt maximerar du chansen att allt torkar i rätt form.


Staga upp


Första lagret

Fyllnadsstrykning

Dagen efter skär jag rent runt kanterna, sicklar och slipar det som behövs, och lägger ett andra lager epoxi. Det behövs inte mer än så och skulle det vara något som behöver justeras/åtgärdas så kan man ofta ta det i samband med de andra inredningsarbetena.


För


Klar insida, akter..


..och för

Skrovet klart, skönt! Det har varit lite forcerat i inledningen men det har flutit på rätt bra och nu känns det som det verkligen håller på att bli en kajak. Kommer nog att bli lugnare tempo i verkstan framöver, jobb, årsmöten och annat pyssel ett tag. Hursom, dags att köra igång med det roligare däcket och limma lite list igen..

Mer tips från förra gången..

/ Ulf

10 kommentarer till “Insida

  1. jim s

    Nu ännu vackrare språng ser det ut som!
    Fint med din tillfälliga däcksbjälkar.
    Jag har god erfarenhet av sickel i inre, konkava ytor. Kräver lite slipande med järnfil men ett suveränt verktyg – om man har en bra handske att hålla den med.
    Annars har det mest varit långfärdsskridskor på havet norr Göteborg. Fjärdarna låg som odansade golv!
    Jim

  2. Axel Thobaben

    Hi Ulf
    Looks goooood :o)
    The Carbon Fibre – Is it ”just” for an additional Framing (Spant?). Looks that you use unidirectional fibers woven together with armid? I will try the dyed expoy with my next boat. Should significantly lower the risk of bad painting I experienced last time. What type of color will you apply? Some two component car varnish?

    Regards,
    Axel

  3. Erik Barkefors

    Kul, som vanlig,t att läsa dina beskrivningar – fast den här gången satt jag ett bra tag och funderade på hur du bar dig åt för att ”rulla tillbaka stävarna” innan jag läste vidare och förstod vad du menade ;-)

  4. Ulf Inläggsförfattare

    Jim; Jo den runda sickeln är ett bra verktyg, snäpper bort de små vitlimspärlorna med lätthet också! Lite svår att hitta i affärerna nu för tiden bara.
    Men det tycker jag gäller många grejer tyvärr.. Allt är bara stormarknader gjort för snabb konsumtion och det går inte att hitta enskilda skruvar, sågblad mm längre. Förutom Östra Färghandeln på Värnhemstorget här nere, det är en riktig gammal färghandel. Allt från fotfilar, färgpulver och möbelpolish till olika kemikalier på flaska. Och man handlar över disk!

    Axel; Yes, the carbon acts like an extra framing. I don´t really know if it´s necessary but I´ve used it on all my last kayaks, and they still float.. :)
    I like the dyed epoxy though. It makes it a lot easier when painting and if (when..) you get deeper scratches they don´t show as much.. I use International yachtpaint, both varnish and paint, think it´s easy to paint and you get perfect result – simply the best you can get..

    Erik; Hmm, får kolla på formuleringen lite där kanske.. :) Det viktiga är att man inte lägger tillbaka väven i stävarna förrän man har kommit dit med epoxin. Den fastnar ju direkt i den klibbiga förstärkningsremsan och blir svår att justera/flytta runt sen..

    / Ulf

  5. jim s

    Sjögrens järn respektive Justus Järn i Göteborg kan fortfarande gräva i sina lådor efter mässingsskruv med spår för vanlig skruvmejsel och annat sådant som är nödvändigt här i livet.
    Jim

  6. Ulf Inläggsförfattare

    Hmm, jo de börjar bli löjligt svårt att hitta en fungerande järn eller färgaffär.. Kanske dags för en rejäl K-märkning, göra om de som museum eller nåt.. För att inte tala om bensinstationer med bilgrejer, förutom bensin då, vilket också kan vara problem ibland..
    / Näejagärintebitterjohansson

  7. Erik Barkefors

    Om lanthandlare får bidrag för att kunna överleva borde väl en ÄKTA järnhandlare kunna få det också. Fråga alla politiker inför nästa val vad de tycker.

  8. Ulf Inläggsförfattare

    Ska man få det ordentligt gjort är det väl lika bra att gå till toppen på en gång, särskilt ingressen tycker jag passar precis faktiskt: ”Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia.” Kan man bevara en hel stadsdel i Luleå så borde det väl vara en smal sak att hålla ögonen på några små järnhandlare..
    Eller är det här att överreagera en smula kanske..
    / Nogdagsattgöralitenyttaiställetjohansson

  9. Micke Skogman

    Roligt att se fint hantverk – och det är i detaljerna det syns. Har tittat på närbilden av fören många gånger – Fint hantverk! Och fotografierna skarpa från kant til kant! Bästa följetongen för tillfället – tack Ulf.

  10. Ulf Inläggsförfattare

    Tack själv! Tycker det är kul att bygga och blir också inspirerad av andra sidor på nätet. Sen är det väldigt bra att själv ha en hygglig dokumentation, att kunna gå tillbaka o kolla nästa gång man bygger.. Det är ju lätt hänt att det blir några stycken.. :)
    Just fören (eller aktern..) är ganska avslöjande.. Man kan här se hur listerna och stävribban ligger mot varandra, hålkärlet och hur olika tjock glasfibern är, från ett lager längs sidan till ganska många mitt fram på slitytan.
    / Ulf

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *